Puffar av blå rök
kysser mitt hjärtas blod.
Vaktar - som en hök -
min egen Återstod.

Den rinner in i -
- förhoppningsvis - fjärran;
Får där leva fri --
-- och älska med Herran!

På Jorden jag vill
fortsätta min Gärning!
De mina se till;-
Gud kastar ej tärning.

Icke, jag förstod -
vad f-n jag höll på med, -
förrns Slutsats jag drog,
som starta ett snöskred!

Förvandlingen blev
av ett radikalt slag,
för finurlig räv;-
Det ångrar inte jag!

Förr, jag jämt trodde
vad de mata mej med.
Hos Maya bodde, -
i Hennes Villa, skev!

I mörkret, jag ej
kunde ta till mej hur
de bevaka mej
ini en reglad bur!

Först nu, jag förstår,-
min Världsbild var galen!
Nu, bättre jag mår -
- och, ler mot Finalen!