kanske är det bara det

att jag hade en dröm

där jag strök mitt finger

över orden jag skrev

det får mig att undra

där jag sitter i den ödsliga

trädgården, där det en gång

var liv och rörelse

en längtan från förr

får mig att le i mitt inre

när jag tänker på talgoxen

som flög in genom

den öppna dörren

hur den flög runt

satt på gardinstången

gick inte att fånga

till slut hittade den ut själv

den öppna dörren stängdes

talgoxen stannade kvar

på verandan

där satte den på min mormors hand

den enda hand den satte sig på

om det fanns en brödsmula eller

inte verkade inte spela någon roll

min satte den sig aldrig på

den talgoxen glömmer jag aldrig

när jag ser en talgoxe sittande

på mitt staket, kommer tankarna

tillbaka till dig mormor och

talgoxen som åt bröd ur din hand

anits 15 maj 2013