Utsik

Vind går
bygger virvlar


Måskroppen niger genom
muren
genom allt som är
kringflutet av blåst


Vattnet har höga
fönster


Mosaiken slår i
näbben

Fri vers av Ulf Lagerholm
Läst 516 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2013-05-23 20:46

Skriv ut
Spara som PDF

ej medlem längre Superb! 2013-08-28

Stefan Albrektsson Wow! Vart ska jag börja för att kommentera denna text? Den beskriver, med minsta möjliga medel, stora (och små, likt den nigande måsen) omvälvande rörelser. De tre första raderna känns som en inräkning (one-two, one-two, three-four) till en underbar sång där första meloditonen är "måskroppen" (ooo, I can hear that!!) och väver sig vidare igenom tystnaden och gör ett abrupt halt med näbben i mosaiken. Mycket gott. Tack! 2013-06-09

Fredrik P. Målerisk lyrik som jag saknat länge. Min projektiva tolkning blir: Turbulent tillvaro när mjukheten tar slut det okända öppnar sig när livsmönster går i kras 2013-05-25

ej medlem längre Sniffat in denna lite. Kanske säger någon att de förstod den? Jag tvivlar på det? Den är synnerligen mycket mellan raderna, Aktar mig lite själv sådan jag ändå i stora mått är. Jag har läst några av dig innan. Denna lämnades kanske lite hjälplös men ändå befarades den att inte så hastigt lämna bilden. Kanske lite mera struktur i den?? Lämnar mycket mellan raderna skickligt skriftat. 2013-05-25

Monika A Mirsch "Vattnet har höga fönster Mosaik slår i näbben" Jag har ännu aldrig läst något vackrare än dessa avskedsord. Sträcker mina fingrar emot näbben ... 2013-05-25

ej medlem längre Vattnet har höga fönster blir för mig när gråten brister, att det hålls inne. Och måsen som niger (försöker ta sig genom) muren, han fastnar i symbolen 'mosaik', ett mönster som kan vara svårt att se klart. Minnen skall man besöka, inte flytta in i, oavsett (lättare sagt än ...) men ändå. En spontan kommentar från en spontan människa. 2013-05-23

Mikael Lövkvist Sinnesintrycken virvlar, samlas, pressas samman. Kanske kommer de nästa gång i annan form. Vem vet? Gillar de överaskande skiftena mellan ljud, bilder, och tryck- intryck. Man virvlar runt i tid, rymd, och plats. Man landar någonstans i tidlösheten. 2013-05-23

Eva Langrath ord som känns mejslade noga valda för att bilda helhet, avvaktande, väntanden den kraft som slår hårt när mosaiken möter näbben. 2013-05-23

© Birgitta Wäppling Det är något förfluget vackert och stilla över orden, där de virvlar i vinden, där måskroppen niger genom muren och där mosaik slår i näbben. Som en bild av en vilande kropp, som avvaktar. Och så mosaikens kontrast, detta skimrande pussel av bitar som möter sin näbb. Orden stannar kvar. 2013-05-23