tygkassen
nakna axlar
en rygg killbröst linjer och former dom är sagor
och regnet ångar bort från huden spänns mellan särade läppar och en beslutsam blick det skakar från hjärtat ka boom
ka boom
ka boom
och det blir ringar i vattenpölen stadiga fötter i balettskor hukar tar sats
och betongmuren står där och jag
ser ut därifrån med armarna ut välkomnar åskan
skriker ut
ut
ut
och så fotstegen och ett färgglatt paraply en tygpåse och du ser upp
lite frågar
och småler jag
stirrar
du
skrattar säger hej
jag
säger också hej
är världen fin därifrån frågar du jag
svarar jo
inte kall då
inte när jag lever
och det gör du ja
det gör jag
hur länge ska du stå där
vet inte är du
klar nu vill du
gå nu
och tystnaden
förutom dropparna mot asfalten och så
dina skor
du vänta
sa jag klättrar ner tar upp den blöta tröjan frågar ska du samma väg som jag jag ska dit
pekar
du
nickar säger kom då
bara kom då