Han kommer
igenom den öppna porten,
klädd i purpurröd plyschkavaj
och svartsilvriga damasker
med trippande steg.

Han håller
det förlorade äpplet
i ena handen och
en nyckel av fingerben
i den andra.

Du flämtar till,
håller handen för
bröstet, medan
golvet sjunker och
väggarna faller åtsidan.

Hela världen upplöses, -
- men HAN finns kvar,
där. Klockorna stannar
och tiden går i kvav, men
vad ska man med den till?

-Livet är Frihet
och Dans!,
viskar han och står framför
dig i Tomrummet, intill
dig i Tidlösheten.

Ni svävar ut
i Oändligheten.
Värme och Dvala.
Mörkt ljus och
ljust mörker.

Ni dansar
i det fria.
Du flyger i hans gyllene hår.
Så: en obönhörlig, hård ton ---
PANG! Du är vaken!

Drömmens värme
lämnar bädden.
-Synn, det var bara en dröm!
Han var så fin, - FINNS han? VAR?
"Livet är Frihet och Dans!"