Det är nog mitt i natten, en natt som försökte slå allt, stå still, mycket stilla, försökte slå alla rekord, bara förakt och dåliga förklaringar. Försökte kommunicera på något sätt hur dåligt livet var nu. Han smet ideligen. Han var the killer. Jag tror att talet han höll, som pressen skrev ner, var ganska långt och utopiskt. Att det gjorde mig mycket förbannad, men att jag lyckades hålla det djupt inom mig själv, så att jag drabbades av depression, att jag hade kontroll, att jag var ganska behärskad av mig själv. Det tror jag