Själarna simmade, lika grodyngel
i en tidig himmel.

Vi väntade i minus´
skrapande kyla.

Våra ögon såg ej lyckliga ut,
inte sorgsna, bara undrande.

Allting trycktes tillbaka av
dånet från Intet.

Hade vi inte varit någon annanstans
innan ljusen slocknade?

Ormen ålade sig hetsigt
genom vår förvirring.

Jag såg din blick glödande
svepa förbi.

Så, brast fördämningarna och
vi slussades ut till Livet.

När vi vände oss om, såg vi
hur Nollan smält ner.