Hennes hår som en fana för nya tider.

Alltid på gott och ont. Ty så har det varit sedan man åt av frukten från kunskapens träd.

Inga strikta flätor nu. Utslaget. Ingen uniform. Något slags haremsbyxor. Luftigt för doften att cirkulera i.

Håret som en fana. Vinden från det nya Shanghai. Barerna. Modevaruhusen. Kritstrecksrandiga direktörer.

Demonteringen av DET folkhemmet.

Här kommer det nya nu. Springandes till bussen från campus. Vi ler mot varandra. Hon hade aldrig något val.

Tänk om hon visste hur jag beundrade det gamla. Jag är ju idealist.

Hon är förföriskt behaglig. Precis som det nya hon växer upp i.

Men endast en elit får njuta frukterna.

LARZ GUSTAFSSON    9/6 2013