Nu ska jag för er berätta
om mina stolta anor
För i flera led, i flera generationer
går de genom rännstenen
och hit till oss idag
Ja det kanske låter konstigt
att jag säger det så här
men jag kommer därifrån
och den känslan är mig mycket kär

Historien börjar med min farfar
som på sin tid
Ville Han Vore Den Store
Ja hans historia är som en fabel
Om detta finns faktiskt en bok
Han stal sin personakt
enligt sägner var han en sjusärdeles tok
Han bytte kurs som andra byter skor
men han kanske klev i dem från fel håll

Men storyn slutar inte där
för personakten blev i sin tur
stulen av en ännu värre vagel
som ställde till så att tidningarna
diskuterade detta
Ja artiklarna om det föll som hagel
Arvid Rundberg heter tjuven
och min faster och han var om detta
med varandra massmedialt i luven

Farmor hann berätta så mycket vackert
om deras utsatta liv
om deras fattigdom och kreativitet
om alla besvikelser drömmar o förhoppningar
om alla insatser, både pengar och ork
men kanske framförallt den mentala
Och att slöseri med intelligens
kanske är den värsta formen av slöseri
det har jag fått erfara från dessa mina rötter
och min egna fortsättning rent specifikt

Farfars högsta önskan under en period
var att att bli en publicerad poet
Han stängde bostadens enda dörr
krävde total respekt tystnad och support
Gick in med hull och hår i sin egna självupptagenhet
lämnade farmor ensam med fyra barn
som plockade blommor sålde buketter
med barnen på cykelsadeln hon med detta slet
för att de skulle få behålla sin lilla lägenhet

Ibland var hon visst tvungen att krypa isäng
med den obehagliga o hala hyresvärlden
men farmor var inte ytlig eller dum
ville bara få behålla sitt kök och rum
få lite pengar och mat på sitt bord
Det var inte frågan om,
som man kan få för sig, flärden
Nej för att tro nåt sånt
får man nog va´ allt bra dum

Farfar och farmor och deras fyra barn
bodde på Pustegränd på söder
Tror inte den gatan finns något mer
den revs nog med hela sitt kvarter
Ja hela Stockholm skulle ju fixas
'Söderns Skräck' kallades syskonskaran
Familjen var nog inte en familj där lyckan bor
eller en som kan kallas harmonisk och normal
Nä där var nog kontakten relativt sval

De fick lära sig tidigt att sig själva skylla
om livet inte gick ihop
Att på andra vänta och till dem vända sina rop
det var verkligen att gräva sin egna grop
De fick lära sig att inte lita på andra
eller ens varandra
Ska man klara sig utanför, i samhället, i frihet
slippa vara inlåst, varken på det ena eller andra sättet
får man slita mer än någon vanligtvis vet

Vad jag verkligen ville berätta med denna story
känns det som jag tappat bort
men jag ska ta det lite kort
för bland allt viktigt så hamnade det liksom vid sidan om
fast det är så underbart och ballt
kändes det plötsligt oviktigt, närmast kallt
att berätta att farfar och Ferlin ofta drack vin
bland alla de andra Klarabohemerna
och att farmor ofta fick maka plats i sitt enrumspalats

åt Mäster Ferlin
För den uppgiften
var hon aldrig för fin