Planeterna simmar
i rymdens hav
bland stjärnor som glimmar
i ett otal.

När massa tät
och ordnad blir
så formas det
som kallas liv.

En utveckling
som alltid pågår
med fortsättning
mot höjder blå.

I stora vidder har
min själ farit.
Finns de kvar -
platser där jag varit?

Jag kan se en LITEN bit
av världens stora lokal
in till min kammare hit;-
Min utblick är långt ifrån total.

Men jag kan skriva en dikt
om en oändlig zon,
beröra dess vikt
för mig som person.

Kanske dessa rader
till någon annan når
om en sisådär miljarder
gångna år.

Läs då att: -Livet ska vara
någonting värt!
Jag hoppas du kan svara:-
-Det är mig kärt!