Hon står på stranden.
Ute på havet
blinkar lanternor.
Mörkret är en
röd dimma,
som en sjal.

Hon vadar,
fullt påklädd, ut
i vattnet,
som tar emot
med öppen
famn.

Ingen vet om
att hon är där.
Bara havet,
som tar emot
med sina kalla
våta kyssar.

Men - dagar
kan komma
med ljusa himlar,
som bebådar
hennes innersta.
Så, hon vänder

och går upp
mot land på
darrande ben.
Fötterna gör
avtryck i
sanden.