Precis som min andning
stannar i min bröstkorg
når inte mina tankar
mina känslor

Det är därför jag är kluven
när det gäller det mesta
Det är därför jag inte får ihop det
livspusslet

Ser hur mina händer lägger bitar
samtidigt som min hjärna skriker "fel"
Ibland lyder händerna min hjärna
och då signalerar magen rädsla

Så finns det tillfällen
när jag andas djupt
och lyckas öppna kanalen
mellan tanke och känsla
Då spelar mina händer piano
fast jag aldrig vetat hur man gör