Såg den vita
fågelns huvud
i den grå
skymningen.

Ögat var
svart, som
kol, rörde sig
försiktigt.

Violiner
spelades,
en sorgsen
melodi.

Stråkarnas
sträva klagan
minde mig
om honom.

Han hade stått
med huvudet
sänkt
vid forsen.

Nu, flög
fågeln iväg och
jag var ensam,
kvar.

I det grå.