Vart har jag hört denna vilda vind förut?
Den som slår upp mitt stängda fönster till slut.

Har jag hört den i en dröm, när huvudet vilar
på en kudde, medan Apollon skjuter sina pilar?

Har jag hört den i Sveriges skogar, de mörka
hemliga, skuggpalats som är fyllda med björkar?

Nej, detta är något okänt—något hemligt och nytt;
en vind som från fjärran Arabiska öknar har flytt.

Våldsamt fylls rummet med näktergalssång och mygg
—en kall kår springer lopp utmed min nakna rygg—

med rökelser och kanel från Arabia felix och land
med sol, som smeker min kind som en varm hand;

mina drömmar fylls med sång, melismer och luta,
en förtrollad musik som jag aldrig vill skall sluta.

En djinn sätter sig på mitt bläck som en skata
med gammal Arabiska börjar han snart prata:

"Allt som du nu har sett kommer att försvinna,
men någonstans i ditt minne kommer det brinna"

Solen dansar kring gardinen när Eos är här,
öppnar ögonen men ett minne någonstans tär.