Slöa ögon kikar mot
himlen, stängd- idag.
Jaget voltar i magen,-
mätt av allsköns
söt näring.

Man lämnar dagen,
äter det förflutnas
pudding och dricker
nektar som droppar
in i munnen.

Låter kvällen komma,-
den fyller mig
med ro. De
nafsande skratten
bekommer mig ej.

Lyssnar på en prälle
i TV. Delar ej
hans Jesustro!
Tror på spektakulär
Magi, däremot!

Det är ju ett Under
att vi lever och
får vara människor,
se varann och känna
varann, - hud mot hud.