Nuet skiftar i
olika revelationer.
Ibland erfars törst.
Trötthet varvas
med Incitament.

Det vinkar till mig,
glatt leende från
en liten båt--
i rummet, vid ett
hörn uppe i taket.

Nuet är en pojke,
som evigt rantat
genom liven, en
kosmisk matros,
ej gröngöling.

Han var min son,
satt mitt inne i
uterusorgasmen och
han hastade iväg
till annan plats.

Snorre lilla, varför
måste du sticka
din kos?! Mitt Nu, -
- kungen av momenten
i Tidens kedja.

(Tiden är, även DEN,
försvunnen ur mitt
liv. Jag menar:-
Hur sorgligt och trist
får det egentligen bli?!)

Jag länkar tag
i var morgondag.
Du finns ej hos mig, -
- men jag är säker på
att du finns, ändå!