En fluga ses flyga rätt genom dammets solsystem, landar till synes utan besvär på min arm. Den vandrar lite ryckigt över hudens yta som om tyngdlagen hade en helt annan betydelse på denna plats.

Den flyger några varv runt fruktskålens branta väggar, försöker att ta sig upp mot dess topp. Den bestämmer sig plötsligt för att sätta sig över tyngdlagen och svingar sig handlöst upp mot taklampans lilla sol.

Nu hörs flugan borta vid altandörren. Medan den putsar sina ben ser den inte faran som hotar, en skugga närmar sig och plötsligt ligger den döende i smärtor. Och i en skräcksyn forslas den bort till evigheten av planetens härskare.