varje dag
överlever jag
tar mig förbi
timme för timme
stund för stund
driver jag med strömmen
utan mål
utan att orka bry mig

varför skulle jag?

för jag hatar tanken
på att en dag må bra
för varje gång jag hittar något
någon som gör mig glad
så slutar det alltid likadant

och snälla
bespara mig eventuella ursäkter
jag har utvecklat allergi för bortförklaringar
jag är inte så dum som jag ser ut
jag vet att det är fel på mig

varför skulle historien annars upprepa sig?

det är en konstig känsla
när man känner så mycket
att man inte känner något alls
kanske är det rädsla
för jag vill inte förlora
det du fått mig att känna

jag har ju försökt nå dig med min värme
men du puttar mig utåt
och dina murar du reser
är skyhöga i ett kallt klimat
jag fryser
och med en tår i hjärtat
står jag kvar utanför din dörr
jag ger inte upp

inte förrän du sagt

farväl, ajdö och godnatt