eget foto
Ibland tar det stopp
det händer att orden försvinner allt känns så hopplöst så tröstlöst
all ork håller på att försvinna jag vill inte det solen skiner det är varmt en underbar höstdag
jag tar på mig jacka och skor hämtar korgen med ljung som jag gjort i ordning ställer den bilen åker till kyrkogården placerar den på graven det blev så vackert
den grå korgen med grön mossa och den mörkt röda ljungen det lyser upp bland allt det gula som trädens bladverk bidrar med
jag har inte bråttom kameran är med fångar allt det vackra jag ser med den
så får jag se att bänkarna som alltid stått där är nya målade i mörkt rött med svarta ben
dom gamla bänkarna hade säkert gjort sitt så grå och fulla av sprickor som dom var
jag är inte ensam där jag går det är många som tänkt precis som jag ordnar på sina gravar ser ut att njuta av det vackra vädret
många känner jag inte igen vi hälsar på varandra när vi möts
främlingen jag möter är en av dom vänner jag inte mött tidigare
anits 12 oktober 2013
Fri vers
(Prosapoesi)
av
anits
Läst 232 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2013-10-13 00:12
|
Nästa text
Föregående anits |