Sitter under bordet.
Ingen ska tro att de kan
få mig härifrån.
Jag stannar i mitt bo!

Ha,ha,- nu har jag flyttat
till solkiga soffan!

Ingen rår på mig, -
- som förr! Man har,
väl, lärt sig nått!

Många män (alla?) har
icke rent
mjöl
i påsen!

Det har jag, bara, förstått!

De är utstuderat trolösa och
svikare, - hela bunten!

Vissa kvinnor lyder
Mannens Lag! Och, får
gänga kukar, - som tack!
Inte jag!

Men jag behöver inte
Mannens självkära Gunst!
De kan segla högt på
moln av Förmåner och
skratta, men de kan inte
fatta hur det är
på den här sidan, den
arbetande Kvinnans sida!

Slidan lever fri, sitt eget liv!

Grupperingar varken skrämmer
eller imponerar på mig!
De missar, ju, mig!

Jag går åt Sidan.

Vår Värld består av
en urgammal Hierarki,
som slagits i spillror.
Ej Någon kan förstå...
Vem galopperar i Etern?

Jag blir blåst, t.o.m., i Drömmen...
Av snikna horor och deras pilska män!

Och, jag går alléna hem i natten.-

Vad ska jag göra??