Du sitter på min säng och frågar mig vad jag tycker, vad jag känner och miljoner andra frågor jag inte vill svara på.

Du säger att det här är svårt för dig, när jag inte berättar något.
Men inser du inte.
Att det är lika svårt för mig.

I mina tankar vandrar det en något äldre persons gestalt. En lång en, men ett vuxet tonfall som var enda dag ler i ett förträffligt fint tonfall.

Jag säger att jag inte vet.
Vad jag tycker.
Du tror jag ljuger.

Du ser på mig, lyfter bort håret från ansiktet på mig, ser in i mina ögon såsom ingen har gjort på väldigt länge.

Trots det döljer jag sanningen för dig
Jag älskar någon
men inte är det dig.

Lögnare skriker du
men bara i tystnad



(Jag har något att bekänna

Du var bättre för mig
än vad jag någonsin kommer att var för någon
trots det lämnade jag dig vid altaret
när du ansrtängde dig
för att vi skulle fungera)