Timman lider, sen.
Väntan varit lång.
Under Månens sken,
sjunger jag min sång:

"Lågor vid min härd;
flämtande stjärnor-
i den stora värld,
tindrande tärnor.

Vart tog han vägen?
Jag lämnades kvar.-
Är angelägen
om att finna svar!

Han finns någonstans,-
-kanske här i Sta´n!
Vet inte om hans
Åstundan är -- jag!

Kärlek,-besvarad,-
det vill alla ha!
Evigt bevarad....
Så borde det va´!

Men på något sätt,
har jag, nog, haft Tur.
Det känns, ju, så rätt -
i 'Pirrets' Natur!

Som om han tänker
på mig, med, just nu.
I hjärtat blänker
röd sav för oss tu!"

Och, -kanske, - det är
allvar, denna gång!
Förälskad och kär,
sjunger jag min sång!