ensamhet

det tar på det jag har inom mig

min själ gråter

mitt hjärta värker

av ångest och oro

vissa dagar känns det

nästan outhärdligt

då har jag mina

fyrfota vänner

som ger mig sådan glädje

när jag är tillsammans med dom

är jag lycklig

när ensamheten inte är självvald

gör jag allt för att glömma den

jag städar, tvättar, stickar, virkar

läser, skriver, tar långa promenader

som rensar mina tankar

Skogen och dess välkända stigar

är en lisa för själen att få vistas i

jag kan känna där jag går på stigen

ett inre lugn, ett lugn som gör att dom

mörka tunga tankarna, drar sig undan

allt känns ljust och glädjerikt igen

jag hoppas att skogen får vara

som den är i dag, full av längtan

och frihet så som jag känner den

så dom som kommer efter mig

får uppleva det jag upplevt

av lugn, glädje att få känna

sig ett med naturen

anits 26 oktober 2013