Det skrapar, skrapar
Min själ ligger på golvet i kramper
Finns ingenstans att ta vägen
Ingenstans att gå

Det bor någonting i min bröstkorg
Ett monster utan namn
Ett monster som river i skräpet
Som driver i land på svarta stränder

Genom alla skrapljud, prasselljud och ångestljud
Hör man en röst som skriker

"DÖ, MONSTER, DÖ!"

Men dör monstret?
Nej, han låser in rösten i en plåtburk
så att den inte kan höras alls

Men inte slutar den vråla för det

Och när allt trotsigt skrik har tagit den plats den kan i plåtburken
Då öppnas Pandoras Ask

And the world wishes to have never been born