Besök av Ansiktslös, jag fick.. 

Armen rakt igenom skuggorna tog..

Vägg av kraftfällt hindra mig... 

... som barn och vuxen, jag såg, 

sånt som inte var där, 

och aldrig blev jag trodd. 

Jag trodde på änglar och

Gud och beskydd... 

Min tro är så fast idag,

genom allt, ingen kan ta den ifrån. 

Mörkret så ofta mig tagit för given,

lekt med min kropp och mitt sinne,

i dalar och på höjder, i lycka och sorg,

jag ej längre räds för er längre.

Marionetten jag är,

så svag och så modig,

vid era fingrar så flinka 

som styr minsta rörelses lag.

Så hjälp mig idag, käre Gud,

att lita och hoppas vid

Ditt Ord så kärt!!