fyra personer i en liten stuga

det var höst

jag hade kommit min vana trogen

in från öst

nu hade hjärtats blick vänts uppåt

sökte hopp

fyra personer som var präglade

av tidens lopp

jag var moskvas och pekings röst

där i vår by

men detta var min sista höst

sen blev jag ny

ny på ett sätt som skrämd många

som jag känt

stugan står tom nu

som ett märkligt monument

tänk om vi skulle samlas där

och dricka té

ge varann en sorts sammandrag

en resumé

när tjugonio år har gått

på västanån

och patrik säkert sålt sin

gamla amazon

LARZ GUSTAFSSON    7/12 2013