I en sliten fåtölj sitter en tanig flicka.

Hon har en knottrig, rund, flatbottnad glasskål i knät,

glasskål så som man hade på sjuttiotalet...en brun dessutom.

Styvfadern ligger i soffan och läser tidning.

Han är sjukpensionär och alkoholist.

Den taniga flickan har ett stripigt vitt hår,

lite för långt och äckligt rakt, tycker hon.

Sneglar på styvfadern...skulle hon våga...

skulle hon verkligen våga säga det så att han hörde?

Hon hade tänkt på detta så länge.

Miraklet!

Hon var rädd...men vad skulle kunna gå fel?

hon trodde på Gud...visst gjorde hon!

"Med Guds hjälp kommer jag att kunna dela

den här skålen mitt itu och sätta ihop den igen!"

Hon spände sina smala armar.

Ingenting hände.

Styvfadern glodde på henne och fnös till,

sedan fortsatte han med sin tidning.

Flickan blev fruktansvärd besviken och arg.

Hon slängde skålen på bordet.

Hon sprang ut.

"Jävla Gud, jag skall inte tro på dig mer!"