hon söker sig
kämpande framåt
medan vinden
slår hårt
mot hennes kropp

det är mörkt nu

trädens
grenar piskar urringningt
mot den knotiga gestalten
i skuggornas boning

blåsten regnet kylan
är nu den enda kampen
hon så tålmodigt
utkämpar


hon vill så gärna
komma in i värmen

men hon har
för längesedan
tappat sig själv



livs kompassen
liksom vill inte
eller kanske inte kan
hitta den rätta stigen

ni vet den vägen
som för henne rätt
till värdigheten
med all dess
rikedomar

så hon åter igen
kan känna värme


~ netis ~