Vi lever som på undantag
vid nåt som sakta bryts itu.
I längtan efter morgondag
vi gömmer bort vårt här och nu.
Fast vi har vänt på varje sten
så rinner hoppet sakta ur en;
ett tappat grepp om hjärtats gren
som når till andra sidan muren.

Det fanns en eld som blivit kall
och askan samlas vid vår dörr,
så kanske är vår saga all
och aldrig blir det likt som förr.
Det dansar skuggor i vårt hus
och glömd är eden som var svuren.
Men kanske brinner än ett ljus
nånstans på andra sidan muren.

Hur allt är annorlunda nu,
det som var störst har blivit minst.
Det som var vi är jag och du
och detta spel har ingen vinst.
Det är som allt har krympt ihop,
som någon växt för hårt beskuren.
Och vi är som ett fjärran rop
som hörs på andra sidan muren.

Det ligger nåt i varje vrå
som följer oss i varje steg,
ett svar vi sökt men ej kan nå
det förde oss på denna väg.
Vi söker någon hemlig kod
som kunde lösa upp strukturen,
ett svar som blir en helig nåd
som finns på andra sidan muren.