För lång tid att vänta,
för kort tid att njuta
hettan smälter degeln
kvar på samma ruta

För ljust att öppna sinnet
för mörkt att inte se
så lång tid för minnet
att kunna hinna med

Du skrev ett öppet brev
att inget oss stoppar
men vi har ett barriärrev
som skiljer vår kroppar

Så omöjlighet i svärta
och en grusad förbisedd själ
som försöker göra det rätta
och bara vill dig allt väl

men det är lång väg emellan
har redan gått den stig
som får mig ramla i fällan
och startat osämja och intrig

försökt ändra väderstreck
lotsat ut oss på ny kurs
men som en båt sprungit läck
så jag vet inte om jag törs

mista dig för all framtid
skapar i hjärtat en kramp
och minnas vår samtid
som en enda lång kamp

en ensam eka på världshav
utan någon skriven ambition
läser det brev du gav
och driver utan destination