Svart levrat blod smeker eggen
tusen smärtor föddes av dess hugg
tyngden utav hand för den i sin skida
blåskimrad kyla stryper
Fursten blickar långsamt
följer frusen horisont
till ljud av kall metall

Sista skymning svälter sakta ljuset
stum jord knastrar under skodda hovar
inget annat skäl för ankomst
än utav kamp skapad seger

I sfär där inga namn fanns
flöda ljus ur underjord
av kraft vibrerar blytung luft
ur glöd och askas tillväxt

Tvekan har sen länge rotats ut
siktet täljer bana mot sitt offer
tystnad dränker sista hopp
fursten skänker driften ro

Säg mig baneman
yttras innan dödens ankomst
ifrån det vapnet åtrår
varifrån är din rätt
att sarga min kropp
skilja liv från kött

Tig ditt svullna kräk
min rätt är att släcka liv
gäller endast de
vars rätt förverkats
vars omsorg förbrännts
kärlek sålts

Er tro har förblindat
likt gudar har ni lekt
ägt , tagit och dömt
inget har er hämmat
än mindre generat
er tid är nu utbrunnen

Låt nu ditt kött roa mitt vapen
lugna mitt begär
slicka min ära
bekräfta min rätt
att beröva de rättslösa