Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en lite blick på det vi gör med våran jord


den mänskliga dumheten

Liken kommer mot mig med deras tomma, döda ögon av sorg och förtvivlan.
Ilskna droppar av solens blod faller mot ängar av barn och violer.
Vem är jag att stoppa det som sker framför mina ögon som naturen styr.
En efter en faller dom in i glömskan, medans vi vägrar minnas det dom vill minnas.
Tungor av hett blod smeker min hud...vilken lycka av sorg och smärta.

Älskar inte ni det som jagar er i mörkret och skuggorna?

Ryckningar i mina ögon varnar om sorg och tårar, som ingen får se.
Kärlek är ett ord som ingen längre vårdar som förr, utan använder till sin egna
vinning för att stilla sin hunger efter kött och blod.
Ondskan lever ibland oss och vi ser den ej för vi bryr oss ej.

Rötter från träd sliter sig upp för att lämna oss och vår värld.
Tankar av ondska, mord, sorg och dumhet fyller mig av vilja att söka efter \"det\".

Sakta inser jag att det är mig det är fel på och inte dom som jag trodde det var fel på.
Orkar du läsa det jag skriver eller lägger du ner pappret och går?

Marken brinner av mörkt blod som folk vill ha, utan att veta att dom tar jordens liv.
Fattar dom inte att allt har en själ och ett liv?

Antar dom att vi är dom enda som är medvetande om det som sker?

Någon borde inse att vi är bara dumma djur, man som kvinna är vi lika dumma.
Sorgen av det som död jagar mig och jag vill inte vara jagad längre!
Ångesten av det som varit, lik väll det som sker nu dödar mig sakta.
Tabletter hjälper inte, inte heller sömn eller det som kallas kärlek.

Armarna känns som tyngder av bly och blodet känns inte som vätska längre, utan som en frusen substans.
Våren dog igår och lämna oss åt våra öden.

Alla måste inse att vi inte är det bästa för jorden, utan det sämst.
Rakade ben och rakade armar är ren dumhet som vi lurats på.
Alla ska vara lika och inte olika.
Pulserar du nu av sorg, ilska eller vemod?

Åldern börjar äta på mig igen som den alltid gjort.
Dagarna blir korta och solen vill oss lämna i mörker av död och sorg.

Erkänn din dumhet människa och skäms för det du gjort.
Tänk om vi alla bara kunde vara vänner.




Fri vers av Nosferatu Arucard
Läst 568 gånger
Publicerad 2006-03-20 22:48



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nosferatu Arucard
Nosferatu Arucard