Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ej altruist.


Den Avskyddas Dikt


Teleskop ser ut mot blå skyar.
Ett vansinne betäcker Jorden.
Många går in i en avig roll.

Jag går mellan mina små byar,
trevar efter de vackra orden, --
hör glada tillrop av Fröjd, -- på håll.

I folkmängden fann jag en fin man.
Han sneglade åt riktning, okänd,
men såg endast en sekund på mig!

Vattnet i ån, så beskedligt rann --
mot söder, men Sol på Himmel tänd
var där, blott, temporärt,-- stanna´ ej!

Tacka ja, -- till en Invitation
av sällan skådat slag, skulle jag
säkert göra, (-det jag tänker på!)

Här behövs ej nånn Revolution --
varken imorgon eller -- idag!
Mot en sådan, vill jag Motstånd så!

Jag är inte nånn sann altruist!
Offrar mig ej för Kollektivet!
Det icke rimligt och vettigt är!

Allting bör inte va´ alltför trist.
Jag söker bra vänner, -- för Livet
Men, är, nog, rättså, impopulär!







Bunden vers (Rim) av Marianne Räf
Läst 211 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2014-04-01 03:04



Bookmark and Share


  Anita Westin
Alltså du är nån sorts nutida Lasse Lucidor. Eller nåt. Burlesk och på gränsen till pekoral hela tiden! Applåderar stort!
2014-04-01
  > Nästa text
< Föregående

Marianne Räf
Marianne Räf