Hans skepnad var så vacker en dunkel natt i april.
Jag tänker mig tillbaka och minns det när jag vill.
Hans utsträckta hand fattade min.
Den mjukaste beröring av läppar mot min kind.
Ett leende som flyktigt skymtade förbi.
Om jag vetat vad han dolde, vad som gömde sig där i.

Han var mitt öde, han förändrade min själ.
Jag borde sett det komma, borde vetat det så väl.
Ögonen brann med en lyskraft så klar.
Men när jag skymtade hålet i hans inre förstod jag vem han var.

Så kall och mörk var hans själ.
Världen omkring mig stod still.
Det var Djävulen som förförde mig den gången.
Det var han som kom i april.