Tunna strängar förkunnar
Nattens Ankomst
över fosterjorden.

Hemmet är fullt
av ljus
från glöden.

Dessa blå fläckar,
som svävar framför
Själens fönster.

Kuddens mjukhet
och lenhet lockar mitt
dagströtta huvud.

En Gång i Tiden,
var Berget mitt Hem,
Skogen min Trädgård.

Även, jag dväljdes
i Havet
innan födelser.

Lärde mig att ej
lita på
populismen!

Nöten som knäcktes
är uppäten --
sedan länge!