Så många individer
att det är helt ofattbart,
igenom alla tider;
de har passerat med fart.
Någon i Dalen rider
i aftonens väder, klart.
Än, stundar många strider, -
- tills Allt blivit underbart!

Alla de själar som sökt
nå behjärtansvärda Mål -
och fann det gick alltför trögt,
och uppslukades av hål,
fastän de satsat så högt!
Man undrar, ju, vad man tål!
När är Historien - rökt -
- intill det svartaste kol?

Det är svårt att begripa -
de oändliga djupen,
som sätter oss i knipa,
när vår tid är förlupen.
Istället, för å lipa -
vi då må taga supen!
Mot höga höjder trippa, -
- med lovsång fylla strupen!