De svartblåa molnen
i fjärran Offensiv,
närmar sig bygden, här.

Jag tänker på dåren,
som kom med stora kliv -
uti en Gryning, skär.

Som sköna älvarmar
mot mina ögonlock;
förnimmelser ljuva.

Tömma sina tarmar
i toaletten och --
för öden sig gruva.

Bor i en höstlig trakt, -
fast, åkrarnas säd gror...
Vi har det ganska kallt!

Allt är en ständig Jakt -
med näbbar och med klor -
för Livets vita salt!

Medans, jag denna dikt
skrivit, Ovädret, svart,
i Himlen dragit bort!

Det är av största vikt
å kunna veta att: -
- För mänskorna finns Hopp!