I Drömmen gick jag förbi
avsides lugna gårdar.
Institutionen var fri, -
- där som man dårar vårdar.

Likt en evig Maskerad -
är liven, alla lever.
En soft, ungdomlig Parad, -
där vi clowner framträder.

Vad skulle jag, väl, ha gjort, -
om jag aldrig träffat dig?
Vår Tid gick sakta -- OCH fort.
Du gick, jag fattar det ej!

Vi skyddade varandra
för Tidens våldsamma regn.
Behövde inga andra, -
vi hade vårt eget hägn.

Nu, är jag kvar, allena,
i den konstiga Världen.
Betraktar dess Arena, -
solo, från hemmahärden.

Distraktionen mig omger.
Vill inte bli besviken
på Allt! Om misskund jag ber!
-Ska jag ringa Kliniken?!