än minns jag den

ängen med alla vilda blommor

alla olika gräs

som vajade i vinden

när blåsten tog i

tidiga mornar

när dimman låg tät

var det magiskt att gå över

min barndomsäng

höra hur det tjöt i trädens grenar

se slöjorna som dimman bildade

jag tyckte om dessa ensamma

stunder på ängen

då var det bara jag och naturen

den som fick mig att må bra

daggen som låg över ängen

blötte ner mina skor och

fötter

det gjorde mig inget

det var mjukt och skönt

att tidiga mornar

gå över ängen

och känna frid

nu syns inte ängen längre

det växer fullt av sly

stora tallar och granar

i diket växer björkar

det känns i hjärtat när jag

försöker leta mig fram

till min barndomsäng

den är försvunnen

jag är tacksam för alla vackra

minnen jag har av den

i en tid för mycket länge sedan

anits 26 juni 2014