Det där mänskliga behovet av närhet och att känna sig behövd spökar i min hjärna.
En stark önskan att få ha någon att hålla i handen och ha tillgång till en trygg famn
Att få känna ett par armar som omfamnar mig och ett par läppar som ler mot just mig
Jag vill få komma nära någon, hitta på och bli kallad gulliga och knasiga smeknamn
Undrar om just du är personen med stort P, och om jag är tjejen för dig
För att det finns en speciell person jag egentligen tänker på är både en sanning och en hemlighet
Är det min allmänna längtan efter kärlek som är så stark att den spelar mig ett spratt
Eller är det just du som har det lilla extra, som får mig att bli så blyg och tafatt?
Det enda som spökar i min hjärna är faktiskt just behovet efter få vara din,
Tänker på om du och jag kan bli ett vi, att jag får vara den du stolt berättar att ”hon är min”.