I nio månaders tid
låg jag där, tätt tryckt
intill din sida
dina naket varma konturer
kunde skönjas genom nattens mörka siden

hett passionerat, under träd,
på cykelstig, i dusch
i Rom, i Istanbul
under filt hos vänner
ja, varthelst vi fann den
varthelst den fann oss
aldrig förnekades vår själabrand
som vi härligt glitterfnittrigt
törstade

påtagligt tydligt ekade de
dina andetag
dina hjärtslag
dina nattegny
alla de små natteting
vilka jag störigt nog
kommit till att älska

Under nio månaders väntan
hörde jag dig säga:
nej min älskade älskling, intet ont har du gjort
jag vet ej vad som skett
jag vet ej om något
mer än det, att det ännu är dig jag älskar
jag älskar dig så
jag vet ju ingen annan sorts kärlek
än den jag bär till dig

så i väntan
alltid i väntan
låg jag där, tätt tryckt
intill din sida
i nio månaders tid
allt för de ord du sa

ja, jag älskar dig,
jag älskar dig ännu

så i väntan
utan kärlekskyss
ömhetskram eller tröstehand
fann jag mig där
posterad utanför din kärleksport

tålmodigt, i väntan
döv för vänners ord
hon älskar dig ej

för mitt hopp stod ju där,
med mig och mitt hjärtas kärleksskylt

i nio månaders tid
i väntan
allt för det du sa
att du ännu älskar mig
vilket bjöd opp, till hopp
om återträdan, in i din kärleksborg

så kom tiden, då jag nog förstod
att allt det som egentligen var
är nu förbi
och det som är; du brast i mod
och förvägrat säga mig det
det du med nio månaders väntan
lärt mig leva

de nio månaders tid
då jag legat där, tätt tryckt
intill din sida
och naket varma konturer
vilka ständigt skönjts genom nattens mörka siden
och länge varit mig förnekad
är nu en tid förbi

här bär jag nu, mitt hjärtas kärleksskylt
sorgset sänkt, bort från din borg
men ännu ankrad till min kärlek
om dig, och den till mig
du mig länge förnekat