Mina förstummade gester lägrar sig över aftonrodnadens rofyllda tvivel. Natten nalkar sig de helgade totempålar, som har slagits ner i undermedvetandets tjäle. Och jag bryter mig in i sorgens alla kamrar i sökandet efter längtansfull vänskap att dela med sig av. Nu - vid nattens fiendskap till dagen - vänder sig ansiktet till stum tillbedjan åt livet. Och mörkrets väntan exploderar i färgade ljuskaskader, för att glädje utan anledning ska överleva. Ja, låt snön komma med ett nytt år.