ensamhet gnager
osynlig gör henne

ångesten smyger sig på
som en farsot i drömmar
som aldrig förändras

likt vita nätters fasor
av enslighet
ligger hon och skakar
tills lugnet åter
ger henne liv


sådan är hennes vardag

fast hon försöker släppa
allt förgånget
så påminns hon
om osynlighetens fasor

idag vet hon
att bemästra detta
idag vet hon att låsa in
allt de onda
långt inne i sin själ

idag hon en hjärte vän har
som tröstar henne till ro




~ netis ~