Kan forfarande känna din värmande famn.
Känslan av trygghet som spred sig så himla lätt när du höll om mig och viskade ömma och vackra ord i mitt öra.

Jag kom ihåg pirret i kroppen när du tittade på mig och sa.

Stanna där, stå precis så där naken och vacker så får jag ta ett kort och bevara det i mitt hjärta.

Jag log och skylde min kropp, men om jag bara hade vågat lite till hade jag låtit blixten smattra. Och i ditt minnesarkiv hade du haft tusentals av bilder.

För kärleken jag ännu känner är att du är fantastisk och jag hoppas att du fortfarande ser den bilden av mig när du blundar.

Bilden som du ville spara.