hon tar litet sats:
fyller sina lungor med luft,
berättar en gång
till, hur hon vet allt...men
bryr sig ej om att
ändra på ett dyft - klagar,
gråter litet
i stället, jämt...ofta,
jämrar sig, ljuger...

de närmaste vet bråkdel, -
ändå lyckas de
hålla henne kort, tuktad,
- hon når ej ut ur sig själv