Kände att själen min var öm -
nerverna riktigt labila!
Det enda som hjälpte var sömn,-
- så att hela mitt jag fick vila.

Hur kommer det sig att själen
tar stryk, med jämna mellanrum?
Å, kroppen med, för den delen!
Man är, väl, en ful, tjock å dum!?

Men- om man vill vända på det -
- å se allting mer positivt,-
ta då del av den Hemlighet, --
som räddar dig, definitivt!

-Ta en Sväng uti Drömmens land!
Där finner du vad du söker!
Den utsträckta, hjälpande hand-
där, är allt du ta behöver!

Vips, så för den dig till en plats,
där du alltid velat vara!
Det blir en underskön seglats.
Mot Soluppgång får du fara...

Så, om du upplever Oro,-
sjunk in i befriande Sömn.
Där, känner du harmoni gro -
och all sorg & förtvivlan glöms!