Ån rinner svart nedanför gravarna

Det var fruset på vattnet
dagen då du försvann

pärlor av is runt din hals

Kyrksalen är tom nu
Från klocktornet
hörs ännu ekot av slagen


Jag höll om dina axlar,
dina vita händer

i ett gulnat rum
fullt med sjuka och döende


Minnesorden ligger
samlade i ett skrin
jag har skrivit nästan alla

Så många jag knappt kände
men alla har rätt
till några sista ord


Ditt barn hann aldrig födas

Jag gråter nu
utan att vända mig bort

Det klingar av glas
av iskristaller

Du orkade inte lyfta din hand
Jag tog den i min

Och jag såg mig i ditt ansikte
så klart såg jag mig där


Din hud var kall

när kvällen spelade
sina sista klanger

då när du försvann