I Gabon finns ett sjukhus utan rinnande vatten. Vi tycker sådant är otänkbart. Och det borde inte finnas sådana sjukhus. Dessutom är det så dyrt att bli vårdad på sjukhuset att människorna som bor där inte anlitar det utom i yttersta nödfall.

Gabons president, Ali Bongo struntar i sjukhuset. Han har fullt upp med att spendera pengar på lyx.

Här i Sverige söver man ned åldringar klockan tre på eftermiddagen, mot deras vilja för att det blir billigast så.  Ändå har politikerna höga löner och på olika håll prasslas det med fallskärmar och avgångsvederlag. Skyhöga belopp. Fantasibelopp för oss i FAS 3.

Vården ska vara vinstdrivande. Det ska ockras med människors basbehov. Även på detta frontavsnitt. Privatisering har blivit ett ord vi hör alltför ofta.

Det fanns en belgisk kung som styrde dåvarande Belgiska Kongo som om det varit hans privata skafferi eller kolonilott. Mobuto var väl ungefär likadan. Och det var för att röja vägen för honom som man mördade Lumumba, på samma sätt som Chiles dåvarande ÖB mördades så att en ÖB som var samarbetsvillig och gick USA:s ärenden kunde installeras. sedan dröjde det inte länge förrän man högg händerna av Victor Jara på fotobollsstadion i Santiago.

Aktieägare och riskkapitalister behandlar Sverige som sitt lilla smörgåsbord. Här kan de välja och vraka bäst de vill.

Vi har en halv miljon arbetslösa i Sverige, men vi pekar gärna finger åt de länder vi kallade öststaterna - sovjetblocket. "Socialismen misslyckades!", hånar vi. Vilka är det egentligen som har misslyckats?

Gabon är inte ett socialistiskt land. Inte heller Ekvatorialguinea, vars president använder folkets pengar till att ropa in extremt dyra föremål på auktioner och i största allmänhet vältra sig i lyx. Kongo Brazzaville, vars nuvarande president är en likadan rumlare, är heller inte socialistiskt. Inte nu längre.

Sak samma med Bulgarien, där människor nu protesterar utanför parlamentet i Sofia. Eller Rumänien, där samma sak händer i landets norra delar (man vill fördriva en hel befolkning för att bereda väg för storfinansens projekt). Det är högerregeringen i Bukarest som gör sådant. Gangsterkapitalism har tagit över i båda dessa länder.

I Ryssland kastar Putin in oppositionella i fängelse. Var vänlig notera att oppositionen i fråga kommer från vänster. Det skulle ju bli så bra! Kyss Karlsson och tack för kaffet!

"Vad är det för värld vi lever i?", som bandet Badmintons uttryckte det på åttiotalet.

Så vad är alternativet? Alternativet är FÖRSAMLINGEN.

När man läser om den första församlingen i Apostlagärningarnas 2:a och 4.e kapitel ser man att den var ett samhälle i miniatyr. Två olika aspekter: Den karismatiska och den sociala. Det vill säga det andliga och det materiella. Man firade gudstjänst och man bröt bröd. Den dagliga utdelningen var såväl andlig som lekamlig.

Arne Imsen talade om maranatakommuner - ett slags förlängning av storfamiljerna. Flera familjer utgör en kommun. Jag tror att han hade rätt.

Det finns exempel på hur det radikala, kompromisslösa evangeliet förkunnat med kraft från himlen har förvandlat hela samhällen. Totalt. Det heter i Bibeln att rättfärdighet upphöjer en nation men att synd är folkens vanära.

En frälst människa, fylld med den Helige Ande blir givmild. Av hjärtat. Därför att Gud har förvandlat den människans hjärta. En kristen agerar inte som Ali Bongo i Gabon eller som Obiang i Ekvatorialguinea.  I församlingens hägn behandlas åldringar med respekt.

Jan Myrdal berättar om hur hans föräldrar Gunnar och Alva upphöjdes till nationalhelgon, men då de blev gamla blev de bortglömda, vanskötta vårdpaket.

Det förekommer inte i en kristen församling. Bibeln talar klart och tydligt om respekt för de gamla.

I den kristna församlingen förskingras det inte. Gud ser inte mellan fingrarna med sådant. Ty Han är en helig Gud. Oavsett vad VI eller Kyrkans Tidning tycker, så är Gud HELIG. Han är HELIG, vad man än säger i Storkyrkan och vad Lennart Koskinen än svamlar om.

Arne Imsen var i mina ögon en hjälte. Jag hade förmånen att få samarbeta med honom ett antal år. Det jag verkligen beklagar är att jag inte fanns vid hans sida de där sista dagarna av hans jordeliv våren 1999. Minnesstunden i Sundbyberg bevistade jag. Och den var sannerligen välbesökt. Väckelsemötena efteråt, på Bällstalundsskolan, var laddade och underbara.

Imsen hade en vision. Församlingen var hans hjärteangelägenhet. Han lyfte ständigt fram den som alternativet. Chefsåklagaren Stig L Age sade på sjuttiotalet apropå Maranata att en församling inte kan tillåtas vara en stat i staten. Varför inte? Var det inte just det den första församlingen var? Man hade sin egen ordning. Den finns klart och tydligt skisserad och beskriven i den enda tillförlitliga urkunden, Bibeln. Guds Eget Ord. När församlingen utgör inte bara en religiös förening utan en kulturprotest och en livsstil blir den farlig. Det var bl a därför Imsen mötte sådant motstånd. Den församling som inte nöjer sig med förmiddagsmöten på söndagar och att snällt ta emot mutmiljoner i statsbidrag blir kontroversiell. De som vägrar vara ekumeniska nickedockor som dansar på statens beställning blir förföljda. Det har Maranata blivit.

I Dominikanska Republiken har Maranata sedan många år tillbaka bedrivit mission. Landet har en lång historia av korruption och förtryck. Här kan man tydligt se hur Kuba kommit mycket längre. (Jodå, Maranata har varit där också, och Castro tillät det.) Missionärerna från Sverige åtnjuter respekt i Santo Domingo, som republikens huvudstad heter, och på andra håll i landet. Man har även fått nåd att hjälpa flyktingar som kommit över gränsen från Haiti. För ett antal år sedan fick Arne Imsen och hans medarbetare ut tre fångar som suttit fängslade oskyldigt dömda och utan rättegång i Dominikanska Republiken i femton år.  Det slutade med att Imsen fick inreseförbud (något han för övrigt belades med även i Sovjetunionen, fast då på andra bevekelsegrunder).

Evangelium gör en skillnad i Dominikanska Republiken, och var det än släpps fram på vår jord.

Barfotaläkaren Doris Diaz, som tidigare var romersk katolik, men som blev befriad från detta religiösa ok genom Maranatabudskapet, delar ut kostnadsfri medfcin till fattiga människor som annars aldrig skulle ha råd. Skäms, Ali Bongo i Gabon och ni i Frankrike som hållit honom under armarna för att ni är rädda om oljan!

Församlingen är alternativet i en vansinnig värld. "Allt annat är vansinne!", som det hette i Galne Gunnars gamla reklam.

Exakt hur allt ska gestalta sig rent konkret kan jag inte svara på. Det finns inte alltid färdiga formler. Men det finns tydliga riktlinjer i Bibeln, för den som vill följa dem.

Och INGEN ska behöva svälta eller vara utan vatten! INGEN ska heller behöva fly! Gud HATAR. Han HATAR orättvisor och utsugning. Han HATAR exploatering och att åldringar vansköts inom vården. Han HATAR girighet. Han HATAR krig. Det heter i Hebréerbrevets första kapitel att Gud HATAR orättfärdighet. Det var NITÄLSKAN som fick Jesus att driva ut månglarna ur templet. Flammande, brinnande HAT. Och ett sådant patos behövs om man ska utmana mörkrets makter och dess furste som stjäl, slaktar och förgör.

LARZ GUSTAFSSON   3/10 2013