När natten nedkom månen
så oskuldsfullt bländande vit
klädd i skimmerstoft
det var då vi stal tid, för varandra
jag lagd på rygg, mjukt tillrätta
på mossklädd mark
under björkars vyschande löv
bäddad i doft av sommarregn
regndränkta lockar
lekfullt fniss

minns du?

blev de sista ord
hon sa till mig
då hon tårfyllt, varsamt log
och släppte handen