Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Lamentation.


En ensam poet


Nu, är klockan -18,
och alla käkar middag -
runt dukade bord.

Maria Magdalena tänder
några levande ljus, drar
upp benen å väntar på Strul!

Poeterna rycks med i den
allmänna perversa stämningen -
å ids ej göra nånn lyrisk nytta!

En kommunistisk, arg å sne
psyksjuksköterska skäller ut
en vilsegången patient.

Societetens festligheter kulminerar
i ett spektakulärt Kaos, - - - - - -
under Satans ledning, - som vanligt!

Tillfredsställda snoppar hänger,
trött, ini brallor, som -tveklöst-
sett bättre dagar... - ju! - - - - --

Våta vaginor simmar i
sjöblöta trosor, fulla av
säd, som runnit ut ...

Alla liken efter de, idag,
mördade, vet Ingen
vart de ska taga vägen!

En ensam poet sitter å ondgör sig
över den sketna samhällsordningen, -
- Meningslöshetens Eldorado!

-Tror inte på det här Helvetet....!







Fri vers av Marianne Räf
Läst 144 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-02-10 20:10



Bookmark and Share


  Marita Ohlquist VIP
Innehållet i texten är lika mörkt som färgen på bokstäverna!
2015-02-11

  Berth
Du har lyckats hitta en sysselsättning för allt och alla.
2015-02-10

  P-E-H
Ledsamt, nästan tröstlöst.

Och lite snuskigt.
2015-02-10
  > Nästa text
< Föregående

Marianne Räf
Marianne Räf